Pippigruppen

Demonstration tågar mot Högsta Domstolen, 23 april 2009

En helt vanlig, kärleksfull stockholmsfamilj har dömts av svenska rättssystemets alla instanser. Pappan är dömd till fyra års fängelse. Dottern omhändertogs och har fått växa upp på fosterhem. Kvar finns mamman och sonen som får klara sig själva. Det hela handlar om en felaktig diagnos.

Familjen hade sökt vård flertalet gånger eftersom de visste att något inte stod rätt till med den nästan nyfödda dottern. Först när de åkte in akut genomfördes en röntgenundersökning som bekräftade deras farhåga. Barnet hade blödningar och frakturer som inte var synliga för ögat. Barnskyddsteamet Mio blev inkopplade och konstaterade snabbt och tvärsäkert att barnet var misshandlat. Miogruppens företrädare lyckades sedan som åklagarens expertvittnen få fällande domar i såväl tingsrätt som hovrätt. Detta trots att:
- alla omständigheter starkt talar emot att någon form av misshandel ägt rum
- välmeriterade läkare starkt ifrågasatt Miogruppens bedömning

Vänner och anhöriga till familjen häpnar. Känslan är påtaglig: Det svenska rättssystemet försvarar sina egna misstag genom varje instans. Det är inte tal om rättvisa eller ta reda på sanningen. Men än är inte sista ordet sagt. Även om läget ser mörkt ut kan vi aldrig tillåta att våra myndigheter utan orsak slår sönder en familj!
——————–

I hovrätten var fem läkare oense om röntgenbilderna visat skador från misshandel eller förlossningsskador i kombination med bensjukdom.

Åtalet gäller en påstådd grov barnmisshandel utförd vid minst två tillfällen. Om det inte gått till så – finns det i så fall en trolig alternativ förklaring? Rätten har fått ta del av en trovärdig sådan, framlagd av de absolut främsta internationella experterna på barnmisshandelsområdet./Bo Zackrisson, Unikt rättsfall i Svea Hovrätt

- Under perioden som misshandeln påstås ha ägt rum bodde såväl morfar och farmor i familjens lägenhet.  Lägenheten är 40 kvm stor. De hade rest långväga för att vara med när familjen fick tillökning. Farmodern har 30 års erfarenhet som leg. terapeut och menar att hon skulle kunna känna av familjedrama på lång väg. Självklart skulle hon då göra allt för att skydda sitt barnbarn.

- Tre välmeriterade läkare vittnade i rätten om att skadorna med all sannolikhet är en följd av bensjukdomen rakitis och förlossningen. Till stöd har de visat olika fynd bl.a. en fraktur som uppstått dagarna efter barnet omhändertagits av sociala myndigheter.

- Föräldrarna gjorde flertalet rutinbesök på barnavårdscentralen och barnmorskemottagningen under de 16 dagarna. Totalt togs 10 kontakter med vården. Vid varje undersökning har barnet blivit friskförklarat utan att personal reagerat på något. Avsaknaden av synliga symtom, såsom blåmärken, talar för förlossningsskador.

- Domen från Svea Hovrätt bygger på två saker. Det ena är att pappan berättat om en olycka i hemmet. Enligt domen har dock olyckan inte något med dotterns skador att göra. Det andra är tolkningen av medicinska utlåtanden som domstolen visat sig oförmögen att förstå.

Läs mer i artikeln ”Samhället som tog deras barn”

 

 

Utrag ur rättsintyg från Professor D. Barnes inlämnat till Svea Hovrätt 13 september 2008:

Även om man genom avbildningar inte kan särskilja skador från olyckshändelser från skador efter avsiktligt utövat våld (NAI) finns det inget i de aktuella fynden som är specifikt eller karaktäristiskt för NAI. I själva verket är avbildningarna av hjärnan hos detta barn vid 2,5 veckors ålder vid sammanvägning med andra bilder av skelettet mest förenliga med förlossningsskador och åtföljande komplikationer hos ett nyfött barn med en bidragande metabolisk eller dysplastisk skelettsjukdom. Man kan inte heller utesluta andra tillstånd som kan utgöra predisponerande eller komplicerade faktorer.

Mina åsikter i detta fall har rimlig grad av medicinsk säkerhet, och baseras på mina erfarenheter från behandling, undervisning och forskning inom pediatrisk neurologi under 31 år (en CV, en meritförteckning avseende Child Protective Services samt en kronologisk förteckning över utlåtandet kan företes). Jag står gärna till förfogande för ytterliggare hjälp.

Patrick D. Barnes, MD

Chef för pediatrisk neuroradiologi
Föreståndare vid centrum för pediatrisk MRI & CT
Professor i radiologi

Lucile Packard Children’s Hospital
Stanford University Medical Center